eholmbeerg

Jag gjorde allt för dig. Jag behandlade dig som en Gud. Jag gjorde saker som ingen annan skulle göra. Jag offrade och kämpade med all min kraft för att du skulle fatta att jag älskade dig. Vad fick jag tillbaks för det? Inget!

 

Jag borde ha lyssnat på folk. Du var ett svin. Ett jävla svin. Jag hatar att jag älskar dig så jävla mycket. Jag vill hata dig. Jag vill aldrig mer se dig. Du är inte alls värd att ens tänka på. Du är inte värd att gråta över. Du är inte ens värd att må dåligt över. Jag hoppas en dag att du kan fatta vad du går miste om. Du kommer aldrig få en tjej som mig. Men du vill väl bara ha en tjej som super, knakar och röker på. Det är inte jag. Jag kommer aldrig bli en sån. Jag trodde du accepterade mig för den jag var. Det var så jag uppfattade dig.

 

Aldrig mer tänker jag falla för någon som dig. I början var att så spännade med dig. För att du var inte som alla andra. Du var något speciellt. Något som jag älskade mest med dig. Alla skratt vi har upplevt med varandra, alla gånger då vi gick och höll hand i stan, stunderna då vi drack lite extra mycket, gånger då du sa att jag var rolig och inte var som alla andra, gångarna då du alltid messade mig då jag åka hem från dig. Allt du har sakt och skrivit till mig kanske bara va tomma ord.

 

Det känns som du bara uttnyttjade mig för att du trodde jag var ung och dum. Okej visst jag är 16 och du är 19. Och ja jag var jävligt dum som kunde falla för dig!  Vi kanske ändå inte var menade för varandra. Du har liksom upplevt så mycket mer än mig. Gjort så mycket mer i ditt liv.

 

Osv vad som händer nu så hoppas jag i alla fall att du kan förstå att jag hade den bästa tiden i mitt liv med dig. Att du verkligen fick mig att må bra. Att jag fick känna mig lycklig, att jag fick känna mig kär och galen.