eholmbeerg

Jag har mina skäl att hata mitt liv. Men varför ska man slösa bort sin tid på att sorga allt skit. Först låg jag längst ner och nu är jag äntligen uppe på toppen. Andra dagar är bättre än andra. Men jag gömmer ofta mina känslor i en fasad. Vill inte att människor ska tro att jag är svag. Jag vill visa att jag är stark. Så stark man kan bli. Och det är jag nu. Jag har aldrig känt mig så stark som jag gör nu. Jag har själv aldrig insett eller vågat erkänna för mig själv att jag är det. Jag klara faktiskt allt. Och jag älskar att jag gör det. Jag är stolt för det. Fast det är inte eller sånt som jag säger till folk. Jag har haft ett jobbigt liv. Och det förvånar mig att jag har hållit mig kvar på båda ben. Att jag har orkat kämpa vidare även fast det inte har känds värt ett enda öre. Men jag är glad att jag just nu sitter här och och skriver detta. Jag kunde lika gärna ha tagit mitt liv för längesen. Men jag valde att kämpa till slutet. Och jag har lyckas.



/E